Om

psykoterapi

"...förnuftet är helt beroende
av känslorna" /Fredrik Lindström

Vi lever i valfrihetens tid.
Men vad är att välja? Hur gör man för att bli medveten om sina inre resurser, potentialer och bottnar? Innan vi gjord det, i vilken utsträckning väljer vi själva? Eller väljer någon annan åt oss? I vissa avseenden kanske vi tror att vi väljer fast vi egentligen följer vi bara strömmen. En del i vår samtid väljer terapi som en väg in att börja hitta sina bottnar . Många vill få fatt på de skikt som kanske är viktigare än något annat för att förstå hur och varför vil väljer. Varför vi väljer vissa jobb, vissa typer av partners, vissa vänner. Varje val flätas samman till ett helt liv.

Att gå i terapi som vi ser ovan behöver inte bero på att man har inre problem. Många går för att just lära känna sig själv och förstå sig själv bättre . I sällskap med en insiktsterapeut börjar upptäcktsfärden, en ofta hissnande färd där nya och nygamla insikter skapar nya möjlighetshorisonter i livet. Att gå i terapi är ofta roligt. Upptäckter är inte bara jobbigt. Utan just kul. Ofta gör man ganska stora insikter redan i början. insikter som man ofta tidigare jagat undan, eller man kanske ska säga jagats undan av stress och yttre krav. I terapin kan man hitta en nollpunkt, ja en utkikspost att kasta ljus över morgondagen, valen, vägen mot framtiden. Vart är jag på väg i denna föränderliga värld?

En del går i terapi för att, som jag nämnt ovan, lära känna sig själva bättre. Men en del gör det för de befinner sig eller befunnit sig i en akut livssituation. Dessa brukar ofta bli en startpunkt i många avseenden. En del gör det för att få ordning på sina relationer som tycks köra fast i envetna mönster gång på gång.

En hel del personer går i samtalsterapi för att bli bättre på att utifrån sig själva fatta beslut i arbetet, där coaching kanske inte alltid når de bottnar som man kan behöva för att navigera i sitt livsväljande. En del går i terapi tillsammans med sin livskamrat för att få ett lyft och hitta meningen bakom rutiner och jagande vardag. En del går för att och få ett mer fungerande sexliv. Andra går för att få ordning på sitt självförtroende. Det är heller inte ovanligt att man går i terapi för att få bättre förståelse för sina barn.

Vem jag är bakom all fostran och rutin I alla sammanhang handlar terapi om medvetenhet. En medvetenhet som inte alltid är så lätt att hitta fram till själv, efter att man itutats och fostrats av föräldrars, dagispersonal, lärare och lärarinnor år efer år. I vår tid med högre press för att vara en förnuftig skolelev, förnuftig student, i utbildningar med allt högre krav på intellektet får känslan allt mindre svängrum. I kompetensens namn glöms härmed ofta känslan bort. Detta kännande är inte ett flummigt eko från 70-talet. Utan dessa frågar uppmärksammas av en rad hjärnforskare. En kreativt skapande människa behöver känslan som inre trampolin. För det ska ju kännas kul att leva - inifrån och ut. Så man kan känna att man kan vara sig själv. Och inte fastana i tankespåret att: Jag är ett skal som tävlar om att verka framgångsrik i andras ögon. Får vi med känslan och förstår dess djup och nyanser kan vi också njuta av vår framgång. Och är vi skickliga i att navigera i våra egna bottnar kan vi njuta av framgång tillsammans.

Frågan som ofta kommer fram är vem är jag, där bakom alla lager av fostran, rutiner och uppmaningar jag fått genom åren. Jag vill ju kunna forma jag mitt eget liv ! En annan vanlig fråga som vi ofta får är hur "går man i terapi"? "Vad är att gå i terapi". För den som vill läsa mer, se:


Hur gör man? Vad innebär att gå i terapi




























.